Emma Andersson

jag har just insett att onsdagar, som i hela mitt liv, eller iaf från att jag började förskolan till för några månder sen..
till saken är att onsdagar har alltid varit min dag som jag älskat.
varje onsdag då man var träningsledig, då mamma var ledig och man åt bullar, muffins,
 åt mat, satt i uterummet, bakade, la på gräsmattan, åkte o handlade/shoppade osv..
det var liksom vardagslyx då det alltid tilllagades gemensam middag och på kvällarna sågs det alltid en serie..
när elin flyttade hemifrån blev det inte riktigt detsamma men det var ändå onsdagslyx..
nu, idag är det onsdag o jag har märkt att jag inte har någon onsdagslyx längre.
 utan nu får man ha sin vardagslyx på andra vis, när man själv vill typ!
jag saknar det.
och nu när jag tänker på det så inser jag hur ensam det är för mamma och pappa.
fast å andra sidan så är mamma och pappa träningsnaarkomaner nu:P
och jag kan ju inte bo hemma hela livet.

vardsgslyx nu är att aldrig behöva vara ensam, att ha någon som man delar allt med och kan prata om allt med.. det är lyx, att alltid få pussa sin stora kärlek:)

ikväll hade jag o älskling vardagslyx, vi gjorde pasta med massa massa vitlök, svamp, lök, sås, olja, kallrökt lax och kryddor. tro det eller ej med det var finare och godare än resturangmat , de ni;)
(detta skriver jag mest för att imponera på min familj som tror det sämst om mig o vuxenlivet)

började läsa boken med magdalena graaf- det ska bli ett sant nöje att döda dig i måndags. 
och jag har snart läst ut den.
notera att jag aldrig läser böcker. men jag är totalt fast. kan ej sluta läsa:)
hoppas att jag kan läsa ut den till fredag, vilket jag kommer göra så att jag kan ta med den  
hem till skåne så mamma kan få läsa den!

på tal om fredag, så åker vi ner till skåne över helgen. för att umgås med min älskade familj,
 fira farmor som ska ha stor 80- års fest. det är sjukt coolt!
80 år och styr upp en stor fest..

jag har alltid haft en fördom mot arbetsförmedlingen . dit tycker jag bara att svaga människor,
som ej kan fixa jobb, som inte har någon utbildning osv.
länge har mamma o pappa tjatat om det, men jag har känt att "vafan, jag söker jobb på annat vis. det är bara skit med arbetsförmedlingen"
men nu idag, tog jag mig i kragen och gick dit, kände inte att jag hade så mkt att förlora på det.
trodde förövrigt också att man skulle bara bli tilldelad ett jobb typ:
"du får jobba på ett lager för byggarbetare"
hur kul är det liksom?
det ska ju vara kul att jobba, man ska ju trivas. det är ju ändå 40 timmar i veckan som man ska dra sig dit..
de verkade iaf jättetrevliga där och jag blev bra mottagen.
jag stod innanför dörren och stirrade rint i rummet som en yr höna:)
jag kände mig udda där.
typ som en banan bland massa appelsiner:P (bra exempel)
haha. nej men för det första så var jag den enda som var ung, den ända som var blond, den ända som var svensk och den ända som inte såg helt desperat ut : )
ska dit imorgon bitti klockan 10 igen och få hjälp.
jag är förresten sjukt stolt över mig själv som lyckades dra mig dit, var livrädd ett helt dygn innan.

så imorgon ska jag äta frukost med min älskling och sen kör han mig dit eller tar jag en promenad.
därefter åker jag nog in till stockholm stora central, alldels ensam o ska försöka inhandla mig lite presenter. mycket nu!
skönt att få undan det.

ha det så bra, nu ska jag hoppa i duschen...

puss o kram!