Ett långt inlägg
idag tänkte jag skriva av mig om precis vad som faller mig in för stunden.
i måndes la jag i sängen i stort sett hela dagen, igår la jag där halva dagen
sen gjorde jag tacos, tog ett varmt bad, fräschade upp mig lite och sen blev det match
och på det tv tittande. idag var jag uppe tidigt pga att fönsterputsaren skulle komma kl 8.
sov lite nu och nu känner jag mig piggare och friskare än någonsin!
denna veckans vila behövdes. har länge kännt mig trött och krasslig.
idag vill jag göra mycket, ut och gå i skogen, åka till nova och grundshoppa lite osv! ikväll är det bra program på tv, kanske man ska slå till med ett dipp och morötter fat då?:) yammii..
imorgon är det match vilket inte alls lockar, snarare tvärtom, det suger!
Måste skriva några rader om min Andreas:D andreas andreas andreas, mums! <3
Alltså till en början så måste jag skriva att jag är så jävla kär! jag har aldrig varit såhär glad i hela mitt liv.
jag känner mig så kär att jag känner mig tofflig. ni vet sådär bunden att man tänker på personen hela tiden, vill vara med honom alltid och är allmänt borta hela tiden. det är en härlig känsla!
för första gången så känns det så himla rätt.
många har sagt "emma, jag trodde inte han var din typ av kille"
men det är just vad han är! han är inte en person som jag letat efter men han bara var där en dag o det är helrätt!
Andreas och jag pratar i telefon MINST 5 timmar om dygnet. det är rätt mycket! men ändå blir jag lika glad varje gång jag får höra hans vackra stockholmska röst. och jag tröttnar aldrig.
Det finaste med Andreas är att han vet allt om mig o märker på mig när något är fel, han bryr sig!
och när allt känns Tipptopp, ni vet sådär bra att man tänker"allt är på topp o det kan inte bli bättre"
då kommer Andreas med en kommentar, ett påstående eller något annat som får mig glad och det blir bara bättre o bättre.
Jag är världens lyckligaste med Min Andreas! <3
En annan sak jag tänkt på är att jag ofta går mig egen väg, jag är envis o gör precis
vad som faller mig in. det blir oftast hur bra som helst men innan jag gör det så är det
massa gnäll från fok runt om mig, speciellt familjen..
gör jag minsta lilla fis på tvären så skvallrar alltid min syster till mamma och pappa!
min syster är typ "den perfekta" som mina föräldrar format som de vill känns det som.
hon har aldrig lämnat gränserna mer än när hon åkte till bulgarien efter studenten en vecka,
som hon inte var jätte imponerad av(bara en sån sak, de är ju askul med bulgarien) annars har hon
inte töjt på gränserna.
jag däremot, jag "far o flänger", åker dit o dit och är mer en impuls människa.
jag kommer inte bo kvar i hörby, jag kommer förhoppningsvis plugga i stockholm framöver.
min syster däremot har jobbet ett stenkast bredvid sig, bor ett stenkast från mamma o pappa
som kan åka o hälsa på varje dag o hon kan komma hit, hon tränar ett stenkast iväg och hon
har haft pojkvänner ett stenkast iväg osv.
såfort jag ska göra något "impuls" så är jag typ dum i huvudet o jag får som gensvar:
"det är inte lönt att prata om det. du förstår när du blir äldre"
bara en sån grej. jag älskar impulssaker. vadå att det inte blir tipptopp men jag har iaf gjort
det o upptäckt saken själv.
jag har haft världens bästa uppväxt men när jag känner att såhär vill jag inte leva mitt liv,
de är väl då jag ska göra något åt det!
och en chansning som att bara dra iväg, söka jobb, finna lycka osv.fungerar det inte så fine,
då kan man bara åka hem! jag vet ju att dörren alltid står öppen för mig hos mamma o pappa.
jag vet att många är positiva till spontana saker, men just min familj är så anti det på något sätt.
att gå min egen väg, hitta mina brister och svagheter, det behöver alla göra!
jag vill inte sitta hemma i min 1.20 säng på ekelisgatan när jag är 40 år och undra vad jag gjorde hela min ungdom!
jag har insett att om jag vill göra något utanför ramen så måste jag satsa allt, ensam!
så vad är bäst, att trampa i samma soppa livet ut eller att göra sin egen?
jag tror att jag kommer gå "långt", jag tror att mitt impuls kommer göra gott!
oj detta blev långt, nu kom Andreas in på msn så nu ska jag prata med honom!
Hejsvej! <3
i måndes la jag i sängen i stort sett hela dagen, igår la jag där halva dagen
sen gjorde jag tacos, tog ett varmt bad, fräschade upp mig lite och sen blev det match
och på det tv tittande. idag var jag uppe tidigt pga att fönsterputsaren skulle komma kl 8.
sov lite nu och nu känner jag mig piggare och friskare än någonsin!
denna veckans vila behövdes. har länge kännt mig trött och krasslig.
idag vill jag göra mycket, ut och gå i skogen, åka till nova och grundshoppa lite osv! ikväll är det bra program på tv, kanske man ska slå till med ett dipp och morötter fat då?:) yammii..
imorgon är det match vilket inte alls lockar, snarare tvärtom, det suger!
Måste skriva några rader om min Andreas:D andreas andreas andreas, mums! <3
Alltså till en början så måste jag skriva att jag är så jävla kär! jag har aldrig varit såhär glad i hela mitt liv.
jag känner mig så kär att jag känner mig tofflig. ni vet sådär bunden att man tänker på personen hela tiden, vill vara med honom alltid och är allmänt borta hela tiden. det är en härlig känsla!
för första gången så känns det så himla rätt.
många har sagt "emma, jag trodde inte han var din typ av kille"
men det är just vad han är! han är inte en person som jag letat efter men han bara var där en dag o det är helrätt!
Andreas och jag pratar i telefon MINST 5 timmar om dygnet. det är rätt mycket! men ändå blir jag lika glad varje gång jag får höra hans vackra stockholmska röst. och jag tröttnar aldrig.
Det finaste med Andreas är att han vet allt om mig o märker på mig när något är fel, han bryr sig!
och när allt känns Tipptopp, ni vet sådär bra att man tänker"allt är på topp o det kan inte bli bättre"
då kommer Andreas med en kommentar, ett påstående eller något annat som får mig glad och det blir bara bättre o bättre.
Jag är världens lyckligaste med Min Andreas! <3
En annan sak jag tänkt på är att jag ofta går mig egen väg, jag är envis o gör precis
vad som faller mig in. det blir oftast hur bra som helst men innan jag gör det så är det
massa gnäll från fok runt om mig, speciellt familjen..
gör jag minsta lilla fis på tvären så skvallrar alltid min syster till mamma och pappa!
min syster är typ "den perfekta" som mina föräldrar format som de vill känns det som.
hon har aldrig lämnat gränserna mer än när hon åkte till bulgarien efter studenten en vecka,
som hon inte var jätte imponerad av(bara en sån sak, de är ju askul med bulgarien) annars har hon
inte töjt på gränserna.
jag däremot, jag "far o flänger", åker dit o dit och är mer en impuls människa.
jag kommer inte bo kvar i hörby, jag kommer förhoppningsvis plugga i stockholm framöver.
min syster däremot har jobbet ett stenkast bredvid sig, bor ett stenkast från mamma o pappa
som kan åka o hälsa på varje dag o hon kan komma hit, hon tränar ett stenkast iväg och hon
har haft pojkvänner ett stenkast iväg osv.
såfort jag ska göra något "impuls" så är jag typ dum i huvudet o jag får som gensvar:
"det är inte lönt att prata om det. du förstår när du blir äldre"
bara en sån grej. jag älskar impulssaker. vadå att det inte blir tipptopp men jag har iaf gjort
det o upptäckt saken själv.
jag har haft världens bästa uppväxt men när jag känner att såhär vill jag inte leva mitt liv,
de är väl då jag ska göra något åt det!
och en chansning som att bara dra iväg, söka jobb, finna lycka osv.fungerar det inte så fine,
då kan man bara åka hem! jag vet ju att dörren alltid står öppen för mig hos mamma o pappa.
jag vet att många är positiva till spontana saker, men just min familj är så anti det på något sätt.
att gå min egen väg, hitta mina brister och svagheter, det behöver alla göra!
jag vill inte sitta hemma i min 1.20 säng på ekelisgatan när jag är 40 år och undra vad jag gjorde hela min ungdom!
jag har insett att om jag vill göra något utanför ramen så måste jag satsa allt, ensam!
så vad är bäst, att trampa i samma soppa livet ut eller att göra sin egen?
jag tror att jag kommer gå "långt", jag tror att mitt impuls kommer göra gott!
oj detta blev långt, nu kom Andreas in på msn så nu ska jag prata med honom!
Hejsvej! <3
Kommentarer
Postat av: Elin
Hahah, ditt inlägg var rätt roligt :)
Postat av: Elin
Haha, ditt inlägg var lite småroligt :P
Postat av: Pillan
Heja Emma <3
Postat av: Linn
Helt galet, låter precis som du skriver om min familj, om mig och Ida, exakt så har vi med de, ja det vet du nog mycket väl:P Puss skanr dig emma, och jag är väldigt tacksam om det kan komma in ett foto på stockho,maren, har han ingen heting till kompis som är singel. Jag är väldigt svag för stockholmare och stockholm som stad bara. Give me! PUSSSS
Postat av: Josie
Gör vad som faller dig in, du bestämmer ju över ditt liv själv nu och jag tror inte dina idéer är sjuka och särskilt riskabla :) Tror bara det handlar om att dom har svårt att "klippa navelsträngen" som man brukar säga och vill ha dig kvar på samma trygga sätt som innan.
Tror dock inte att det går att stoppa dig i längden :)
Puss
Postat av: Josie
Förresten, jag vill se Andreas!
Trackback
